Wylam – England

Cask ale utvecklades i den brittiska övärlden för hundratals år sedan och är tillsammans med Belgiens klosteröltradition ursprunget till de flesta stilar i genren överjäst ale som vi känner dem idag. Wylam Brewery i Newcastle (i norra England) är ett av många bryggerier som startades för att bevara den gamla cask ale-traditionen, åtminstone på lokal nivå. För 50 år sedan var Storbritanniens främsta bidrag till världens ölhistoria på väg att dö ut. Lageröl och industriell ale trängde nästan helt bort den gamla hantverkskonsten. Men 1971 startades brittiska Campaign for Real Ale, en nu legendarisk ölkonsumentförening som sakta men säkert väckte nytt liv i den äkta brittiska ölkulturen.

John Boyle och Robin Leighton var de två grundarna av Wylam som år 2000 drog igång bryggningen av några populära, handpumpade fatöl för de lokala pubarna. Duon hade därmed banat väg för en ovanlig framgångsresa, även om deras eget kompanjonskap blev kortvarigt. Istället kom Johns son Matt in i bilden. Han anlitade bryggartrion Ben Wilkinson, Christopher Lee och Lee Howourth, vilka alla är kvar på Wylam än idag och som alltid borgar för en skicklig och stabil produktion av högsta kvalitet.

Dave och Rob lyfter sitt favoritbryggeri

Efter tio år förändrades en hel del. När Newcastlepubarna The Bridge Tavern och Town Wall öppnades ökade plötsligt Wylams försäljning kraftigt. Krögare var de tidigare klubb- och musikbranschkompisarna Dave Stone och Rob Cameron, som hade fått nog av elektronikafestivaler och musikens riktning, och som hellre ville syssla med bra öl.

Deras intresse för craft beer växte, bland annat genom studieresor till USA, och en vacker dag slog de sig ihop med Wylam för att själva få skapa öl med sitt favoritbryggeri. Dave och Rob lyfte med sin kreativa input snabbt bryggeriet till ett av de ledande i Storbritannien – inom den nya sortens craft beer. En genre som liknar en konströrelse, med mängder av annorlunda och spännande lanseringar både på fat och burk.

Ölkonst i Palace of Arts

Konceptet föll på plats när de 2012 fick ta över det vackra och rivningshotade Palace of Arts i New Castles Exhibition Park, rest 1929 för den stora North East-utställningen. 2015 slogs portarna upp för bryggeri, bryggeribar och kulturhus i den nyrenoverade byggnaden. Wylams nya ölkonst, med smaker likt happenings, visualiserades av lokala konstnären Sally Lindsell. Hon besitter både känslan för vad Wylam vill med sina invecklade recept och upplevelseassociationer, och gåvan att klä det i rätt bildspråk på burketiketterna.

Den här sidan av ny craft beer har kanske förfinats som allra mest bland brit beer-bryggerier. I slutet av förra året avsatte självaste Tate Modern en egen utställning för ny ölkonst. Bland åtta ”burkkonstnärer” fick Sally Lindsell stor exponering, bland annat i konkurrens med Left Hand Giant’s James Yeo.

Superengagerad community

Ur den passionerade real ale-vågen har alltså ett annat brittiskt ölfenomen rest sig – till en början med hårt motstånd från de handpumpade alens vänner. Det har uppstått en subkultur för bryggare, konstnärer och superengagerade öldrickare, som med all säkerhet har kommit för att stanna. Inom denna community skapar Wylam smaker och upplevelser för en ny generation, men de har även fått med sig hela skalan av real ale-puritaner och craft beer-pionjärer, tack vare sitt hängivna hantverk med enormt påkostade råvaror och tålmodiga bryggmetoder. Förutom en handfull ljusa real ale-standards som stadigt har hängt med genom åren brygger Wylam 2-4 utgåvor i månaden av small batch one offs eller remakes. Deras närmare 200 öl hittills påminner om en dagbok från vår tid, smakmässigt men även kulturmässigt.

Mästare inom juicy och hazy

Om man ska plocka ut en specialnisch så blir det experimentella New England-ales med fokus på nya humlesorter och humlemetoder tillsammans med krämig ”milkshake”-malt, ofta i ljusa, friska och yvigt aromatiska toner. De är mästare inom juicy och hazy. Men de har testat sig igenom nästan allt inom senare års craft beer-trender. I Sverige har Wylam fått en lika engagerad skara ölvänner som i Storbritannien, om än färre till antalet. Men subkulturen har fått fäste även här, och bryggeritrenden i Sverige påminner om Storbritanniens. Som alltid när det gäller Storbritannien och Sverige finns en ömsesidig kärlek, så även inom craft beer.